Varför lät jag gubbarna hållas när jag var yngre?

FRÅGA Hejsan Per! Jag har med intresse följt med i Metoo-upproret och det har väckt starka känslor hos mig. Jag ser på mitt liv och mina kvinnliga erfarenheter med ett nytt ljus. Mäns blickar och mäns ”rättigheter” har på något sätt alltid funnits med, från barndom till vuxenliv. Och särskilt i arbetslivet.

Jag minns när jag arbetade på krog och vissa herrar som var stammisar såg mig som en ägodel. De hade liksom rätt att dra ner mig i knät, komma med anspelningar och sånt. Jag sade inte ifrån. Och det är detta som gör mig så olycklig i dag. Varför sade jag inte ifrån? Varför lät jag dem hållas? År ut och år in. Jag känner skam för detta.

De senaste trettio åren har jag inte drabbats av något, men jag skulle vilja ta tag i mina Metoo-minnen på ett konstruktivt sätt för att försonas med mig själv och min del i det. Vad kan jag göra?

Jag också

PER Det är de där stammisarna du nämner som borde skämmas för sitt egenmäktiga hanterande av dig. Du har inget att skämmas för!

Det var svårt att få syn på – och ännu svårare att reagera mot – sådant som var så vanligt att det blir norm. Inte minst gäller det faktiskt de mindre uttrycken för sexistisk respektlöshet. De där som inte är brottsliga utan kan smyga sig på för att de är så vardagliga. Små monster är också monster, även om de går under radarn.

Jag är frestad att ta till den gamla frasen: ”Se dig inte som en del av problemet, utan som en del av lösningen.” Jag vet att det är en sliten och hurtig uppmaning. Men i svallvågorna av Metoo-rörelsen tror jag att det ligger något i den.

När nu proppen dragits ur och vattnet sjunker undan framträder både gamla mönster och monster. Jag skulle önska dig att bli arg i stället!

Prata med gamla kolleger från förr och med yngre i branschen. Prata med dina egna och vänners söner och döttrar. Försök omvandla din skam och grämelse till något konstruktivt som kan göra framtiden bättre för dem som kommer efter dig.

En kan ju hoppas att även dina stammisar får syn på sig själva med andra ögon nu.