Svartsjuka, osäkerhet och en jakt på bekräftelse. Om det är kärleken när man är ung – hur ser den då ut när man nått 60? Mer pragmatisk? Känns pirret annorlunda? M-magasin har pratat kärlek med Görel Crona och Johan Ulveson, aktuella i tv-serien Älska mig.

De möts redan i avresehallen på Arlanda. Ett udda par. Han korrekt, pålitlig och samvetsgrann. Sätter andras mående före sitt eget. Hon färgstark, social, en som tar för sig av livet. Det visar sig att de ska till samma resmål – ett lyxhotell på Gran Canaria. Några dagar senare uppstår förälskelse.

Vi har sett det förr, men inte ofta på det här viset, som i Josephine Bornebusch-regisserade Älska mig. Sten och Anita är båda i 60-årsåldern och de är människor som går att identifiera sig med – med alla fel och brister.

Sten, som spelas av Johan Ulveson, känns dock ganska tråkig, om jag ska vara ärlig. Han är kanske inte en person jag skulle vilja hänga med direkt.

– Inte jag heller, säger Johan, som sitter mittemot mig, tillbakalutad i en soffa.

Görel Crona, som sitter bredvid, brister ut i gapskratt.

Det är en av höstens första måndagar, då vi ses nio våningar upp på ett hotell vid Brunkebergstorg. Ljusgrå slöjmoln svävar mot en mörkare grå himmel över Stockholms takåsar.

– Sten är ju en väldigt vanlig man. Han är så odramatisk. Han reflekterar inte över sitt eget liv. Han bara gör det han måste göra. Jag tror att han är ganska nöjd. Han är orolig för saker men han tar ansvar. Han hjälper sin fru och sina barn så gott han kan. Han vill att alla ska må bra. Det är inte så många historier om sådana män man ser på tv, säger Johan.

Du ser något hos Sten? Du vill gärna hänga med honom?

Jag vänder mig till Görel, som i sina färgglada kreationer och stora sjok drar in som en världsvan, ganska flummig, livsnjutare i serien. En roll Görel säger att hon kände igen sig en hel del i och som kom i rätt tid.

– Ja-a, svarar hon med kärleksfull röst.

Så är det ju även i livet, menar Johan.

– Man blir förtjust i någon och vet inte riktigt vad är det för knappar den här personen har tryckt på.
”Varför känner jag en sådan attraktion?” Det är inte helt och hållet rationellt. Han funderar en stund innan han fortsätter:

– Sedan kan man förklara med utseende, med makt, inflytande och pengar. Men väldigt mycket är oförklarligt. Det är något som får svar i ens inre, att man känner sig upplyft, eller bekväm, eller bekräftad.

Att få spela den här väldigt förälskade mannen i hans ålder ”är som att få en present”, menar Johan.

16-KABER-Goreljohan-467_Claro-Normal_desk1_2019-10-14_55759

Foto: Viaplay

– Jag har ju inte fått så många sådana roller i min karriär. Jag får verkligen tänka efter. Det är några få tillfällen under 35 års yrkesverksamhet.

Är det någon skillnad att göra den nu?

– Ja det är det nog. Den här kärleken är ändå – hur komplicerad den än är – på något sätt lite stillsammare, lite lugnare. Fast den är omtumlande så är det inte så mycket annat i livet som stör. Kanske kan man också säga att det inte är så stor skillnad. Att kärleken är sig ganska lik, i vilken ålder den än drabbar en, själva känslan.

Görel menar att den mogna kärleken handlar om att det är nu.

– Man har inte det där tidsperspektivet att vi har flera år på oss. Nu ligger det här på min tallrik. Nu gäller det att ta för sig. Jag träffade ju kärleken – min nuvarande man – sent. Han var 50 och jag 48. Det var aldrig något snack om att vi skulle skaffa barn ihop. Då behöver man inte ha ”den perfekta mannen”. Det handlar mycket mer om njutning tycker jag, senare i livet.

Innan hon träffade sin nuvarande man, hade hon bestämt sig för att aldrig flytta ihop med någon igen.
Nu har de levt ihop i tolv år. 

– Vi har knappt en tråkig minut. Henrik flyttade in väldigt fort. Det var fantastiskt och överrumplande och kändes väldigt naturligt att vi skulle vara tillsammans – alltid.

Det är hennes tredje äktenskap.

När hon ser tillbaka på sitt liv sammanfattar hon de två tidigare viktiga relationerna, som ”det konstnärliga syskonskapet med djup, djup kärlek” och ”den romantiska sagan”.

Görel gifte sig redan som 21-åring med en amerikansk konstnär, när hon studerade teater på State University of New York.

– Det var underbara, formativa år. Vi var syskonsjälar. Han öppnade dörren för mig för ett djupt konstintresse och vi gjorde alla de där Grand Tour-resorna.

Men Görel var inte riktigt redo. Efter sju år bröt hon upp, efter att ha blivit handlöst förälskad i en brittisk skådespelare.

– Jag var inte mogen. Det var ett alldeles för seriöst förhållande för den åldern. Han hade kommit längre på sin resa. Jag släppte allt ansvar och hängav mig åt en barnslig regredierande passion.

Den blinda passionen varade dock inte så länge. Några år senare fylldes hon plötsligt av en längtan efter barn.

– Jag skrämde iväg alla förälskelser genom att vara tydlig med det, tills jag träffade Rafael, som bejakade min längtan. Det var lite som en saga. Vi levde ett väldigt romantiskt liv och målades upp som det framgångsrika skådespelarparet i media. Han var ”Sveriges sexigaste man” och jag ”den lyckliga” som lyckats få honom.

Rafael Edholm är sju år yngre. De träffades när Görel var 35 år, fyra år senare föddes deras son. Görel blev väldigt fokuserad på familjen och tackade nej till stora roller och att förlänga sitt kontrakt med Dramaten.

– Då var jag i den fasen där jag trodde att man var gammal när man var 40 år. En löjligt clichéartad osäkerhet smög sig på.

Lite på skoj brukade Görel säga ”Du kommer att lämna mig när du är 40”. Och så blev det.

Det var när hon satt ensam kvar i deras stora dröm, i huset vid Brunnsviken, som hon bestämde sig för att leva ensam. Ovetande om den naturligt trygga kärleksfas hon skulle kliva in i bara ett år senare.

Kärleksfasen i serien, då – karaktärerna känns väldigt nära, kära?

– Ja, det måste finnas någon connection, annars funkar det inte, menar Johan.

Görel nickar.

– Det är mycket svårare framför kameran om man har en skådis som man absolut inte vill kyssa.

– Och man kan vara lite osäker på om det blir obehagligt. Kysser jag för mycket nu? Det kan jag verkligen uppleva, men jag kände att vi hade en känsla för varandra, säger Johan.

– Vi lånar oss till den här berättelsen, men i stunden är man ju där.

Görel instämmer.

– Ja, då är man precis där. Och känner precis det där pirret. Och man kan till och med bli lite generad, säger hon och vänder sig till Johan:

– Jag var kär i dig, alltså verkligen förälskad i dig, när vi jobbade. Då var jag verkligen förälskad i Sten.

– Men börjar man kladda eller undrar ”ska vi ses efteråt”, då blir det ju skitjobbigt, menar hon.

Vad känner era respektive när ni gör sådana scener?

Görel skrattar.

– Min man är inte svartsjuk. Han har ingen anledning att vara det heller.

Johan menar att det nog kan kännas lite konstigt att se.

– Jag tror inte min sambo är svartsjuk heller men jag tror inte det är helt okomplicerat. Man tittar inte på det som vad som helst, utan det är nog någonting – att man leker med en gräns för vad man kan acceptera. För skulle det hända i verkliga livet så skulle det ju inte accepteras.

Görel menar att det avdramatiseras lite genom att hon pratar om sitt arbete hemma.

– Jag pratar om hur kär jag är i dig och när jag går till jobbet säger jag: ”Nu ska jag gå till min kille”.

Johan skrattar och skakar på huvudet.

citaten

Den trygga relationen, kommer den med erfarenhet? När man ser till de tre generationerna som är med i serien, så finns det mycket svartsjuka hos den unga killen, Aron.

Avtar svartsjukan med åren?

Johan har egen erfarenhet.

– Jag har varit väldigt svartsjuk när jag var yngre och hade olika relationer, och jag har också varit
i relationer där hon har varit väldigt svartsjuk. Men man kan inte leka den leken när man är så pass gammal som jag är. Det är ingen lek, utan en relation som bygger på överenskommelsen att vi delar vårt liv. Den b
ygger på trygghet snarare än osäkerhet. I ungdomen kunde relationen bygga mycket på osäkerhet, attraktion och att vara den som blev utvald av någon som var väldigt eftertraktad. Det är också en viktig ingrediens, som försvinner när man har relationer som varar i 25 år, eller tio, femton. Då uppstår nya saker som är viktiga.

Det beror förstås också på ens egen självbild, som Görel påpekar:

– Om man inte har känt sig älskad i den mån man har behov av, då kanske man också har en läggning för osäkerheten som föder svartsjuka och missunnsamhet.

Johan, du får ofta spela de här ängsliga männen, de som vill bli omtyckta och vara till lags. Är det något du plockar fram inom dig?

Johan skrattar och svarar lite trevande:

– Ja, det kanske jag inte riktigt vet, men så är det nog. Jag menar, man har ju sig själv att använda, så det är klart, de här rollerna blir ju lika mig.

Det är ju något som blir sympatiskt. Man kan ju känna igen sig i att det finns sådant som vi så gärna vill dölja. 

– Ja, men precis. Om man berättar om en människa så är det ofta svagheterna man söker sig till i berättelsen. Det är det som är både intressant och underhållande. Det är svagheten, sprickorna vi vill titta på, inte de släta ytorna, som vi vill visa upp. Jag har väl en personlighet som söker sig till det där och det är kanske där jag hittar min inspiration och mitt material på något sätt.

Avslutningsvis ett råd från Görel, den nyblivna 60-åringen, till kvinnor i hennes ålder som söker förhållanden:

– Nöj dig inte med någon som inte kan ge dig ett bättre liv än det du redan har. Det är viktigt att liera sig med någon som njuter av samma saker. När man framöver inte kommer att jobba lika mycket, känns det viktigt att vara med någon som man kan dela upplevelser tillsammans med

Fotnot: Artikeln publicerades i M-magasin nr 16/2019. Serien Älska mig går just nu att se på viaplay.se.
Säsong 2 kommer under 2020.