En ofrånkomlig del av livet. Bröst och rumpa rör sig nedåt, det blir svårare att hålla vikten. Men hur ska vi förhålla oss? Några vill hålla emot, andra kapitulerar, och accepterar. Vi bad vår reporter Gisela Fridén intervjua några kvinnor, och sig själv, om kroppen efter 60, om värdet av att känna sig snygg – och levande.

När såg du de första tecknen på att något hände med kroppen?

– I 60-årsåldern. Det började med rumpan, den har alltid varit ganska hög och fast, men i ett omklädningsrum såg jag att den var borta. Inte hängig, borta bara. Sen kom magen, som alltid varit hyfsat fast. Plötsligt var den rynkig, när jag sitter i solen får jag en ful, vit rynka ovanför naveln. Det senaste är att överarmarna blivit rynkiga. Väldigt tråkigt. Det berömda gäddhänget har jag tagit med viss ro, det ska gå att bekämpa med hantelträning men jag får ont i nacken av den rörelsen.

– Rynkorna är väl delvis priset jag får betala för alla års solande, har alltid sagt att sola är den enda gratislyckan. Tji fick jag. Idag solar jag nästan inte alls, men jag jobbar alltid i baddräkt i trädgården, älskar att känna solen på huden – om den inte bränner, då tar jag på mig solkräm. Sånt körde jag inte med förr.

Snygg efter 60

Inger Arbman Smith, 65:
”Jag ligger jättemycket i ’bakmaskinen’ på gymmet”

Lotta Möller, 61:
”Vikten är viktig, jag vill vara rörlig och inte hindras av valkar”

Läs intervjuerna med dem i M-magasin nr 12/2018.

 

Tränar du?

– Jag är periodare. Mellan 40 och 48 år gick jag på gym, låg i maskiner, körde spinning och sprang. Jag blev superdeffad, men blev jag lyckligare? Nej, jag fick ångest när jag missade en träning. Jag skaffade trädgård i stället och vägrade göra något fysiskt som inte var ”naturligt”. Tills jag gick upp i vikt, började powerwalka och fick ont i anklarna. När jag sprang fick jag benhinneinflammation!

– Jag har alltid goda svepskäl för att inte träna. För några år sedan fick jag ett ryck och gick hos personlig tränare, och hon sa att hon aldrig träffat någon som varit så rädd för ansträngning som jag. Efter det prövade jag yoga, men det var för flummigt eller för mycket folk. Simma gillar jag, men då vill jag ha min egen pool. Idag gör jag några fusk-sitsups och lyfter några vikter innan jag går och lägger mig, om jag inte är för trött. Men jag ska börja promenera igen, nu när jag skaffat min nya hund Egon.

Mycket smink är säkraste sättet att se gammal ut

Hur håller du vikten?

– Jag försöker dra i handbromsen varje gång jag går upp några kilo, eftersom jag mår fysiskt illa av att ha valkar. Jag hade en period när jag sa ”nu ska jag äta vad jag vill och bli tjock och glad”. Men jag blev djupt deprimerad.

Vad äter du? Vitaminer?

– Jag älskar sallader, grönsaker i massor, och har inte ens olja på längre, bara lime. Tyvärr älskar jag godis lika mycket, och är så omåttligt lagd att det blir minst en chokladkaka per kväll. Sedan något år kör jag ”Benny Andersson-dieten”, jag äter nästan ingenting förrän på kvällen. Under dagen dricker jag en massa kaffe, med skummad mjölk, och kanske några havrekakor. På kvällen äter jag sallad med paj, räkor eller lax. Och salta grodor eller glass. Hittills har jag inte mått dåligt av det. Bästa sättet att bli hungrig är att äta, är min erfarenhet.

– Vitaminer brukar jag köpa men glömma att ta. Min för tillfället enda krämpa är karpaltunnelsyndrom i handleden, efter att ha jobbat med sekatören från morgon till kväll. Jag håller på att stajla om vår trädgård i Mölle.

Alkohol?

– Nästan inte. Min favorit just nu är Sanbitter med Ramlösa och is. Sanbitter är alkoholfritt men säljs bara på Systemet, så de borde ha ”alkofria” plastkassar också.

Har du gjort några estetiska ingrepp?

– Jag opererade bort fett under ögonen för några år sedan. Jag hade lidit av påsar under ögonen sedan jag var 25 och aldrig vetat att det var fett. Genetiskt, sa läkaren. Tyvärr har det börjat komma igen. Tidigare retade jag mig på bristningar vid knäna, jag fick dem redan i tonåren, men jag går ju inte i shorts längre.

Är det viktigt att vara snygg efter 60?

– Ja, jag gör mitt bästa, utan att ta ut mig alltför mycket. Och numera enbart för min egen skull. Män är ett nedlagt/vilande projekt. En genväg till att se snygg ut är att tänka på hur man klär sig, kläder har jag inte tappat intresset för.

Har du åldersanpassat din klädstil?

– Nja, jag har inte ärmlöst med samma självklarhet längre. Och inte bikini, utan baddräkt, på stranden. Annars klär jag mig ungefär som de senaste 25–50 åren, ett slags hippiechic stil. Jag vägrar allt som är obekvämt, klänning går inte eftersom mina ben kräver högklackat och det klarar inte mina fötter.

Hår och smink?

– Jag skaffade långt hår när jag var 50, och hål i öronen! Långt hår och hål i öronen var inte fint, sa min mamma, och det var jag impregnerad med. Det är underbart att kunna sätta upp håret i någon knutvariant. De enda gångerna jag har håret utsläppt är när jag kommer från frisören, och då händer det att män tittar till. Vad är det med karlar och långt hår?! Än så länge har jag inte vågat släppa fram det gråa utan gör slingor cirka varannan månad. Gråhårig eller ej, ”det bästa sättet att se gammal ut i förtid är att få gamnacke”, sa Alice Timander, 89, när jag intervjuade henne. Lyft på hakan och sträck på ryggen!

– På sminkfronten har jag blivit lat, jag mejkar mig bara när jag jobbar eller har en dejt på stan. På landet, aldrig, ögonfransarna glömmer bort vad mascara är. Jag lutar åt att mycket smink är det säkraste sättet, näst efter gamnacke, att se äldre ut än man är.

Jämför du dig med andra – dig själv som yngre, andra jämnåriga eller Jane Fonda?

– Det var väl något slags Jane Fonda-ideal jag eftersträvade när jag var 40, men hon är ju 80! Ifall jag jämför mig med jämnåriga, så är det tyvärr alltid med de snyggaste, vilket är ett säkert sätt att aldrig känna att man duger.

Många lite äldre kvinnor klagar över ”osynlighet”. Har du märkt någon skillnad i komplimang- och blickfrekvensen från män på stan?

– Ja, i den mån någon tittar så är det kvinnor, och då troligen på kläderna eftersom blicken är lite ”från topp till tå”. Jag var på en så kallad tjejmiddag med andra 60-plusåringar och där var vi överens om det här med osynligheten. Utom en som sa: ”Va, tittar inte män på er? Mig tittar de på hela tiden!” Allt är ju relativt. Och vad är egentligen blickar värda? Män som tar en för utseendets skull brukar bli besvikna när de upptäcker att man har något innanför pannbenet också. 

Fotnot: I M nr 12/2018 föll en del av texten bort. Här är den i sin helhet. Ytterligare två intervjuer som  ingår i reportaget finns i M nr 12/2018.